lappen
den bästa bild jag hittade på favoritlappen i arkivet …

för 2,5 år sedan började Å med lapp för ögat. vi råkade nämna på bvc att han var väldigt ljuskänslig och efter remiss till ögonläkare visade det sig att han hade rätt dålig syn på vänster öga, samt skelade.
för att hjälpa det dåliga ögat på traven blev ordineringen lapp på det friska ögat, tre timmar om dagen fem dagar i veckan.
och han har tragglat på med de där lapparna. oftast utan gnäll. det har varit nya besök hos ögonmottagningar, både här och i den större grannstaden, med det större sjukhuset. massor av undersökningar. en del mindre trevliga än andra (ögondroppar för att vidga pupillen, t.ex.). det var ett tag ”hot” om operation, men de avvaktade och sen såg det bättre ut. det har gått stadigt framåt med synen, men ändå väldigt långsamt. ingen har kunnat svara på hur länge han ska behöva ha lappen. nu har han den sex timmar per dag, sex dagar i veckan. det är rätt mycket för en 5,5-åring som vill vara och göra som alla kompisar. vi har t.ex. märkt att han är rätt ointresserad av sport. inget konstigt i sig, eftersom vi är helt ointresserad av det också. men att vilja vara med på t.ex. landbandy och fotboll på förskolan har ju inget med det att göra, egentligen. de spelar en del på förskolan, men Å brukar inte vilja vara med.
detta satte vi inte i samband med lappen, förrän vi var på ett lekland i höstas, utan lapp, och då spelade innebandy en stund. Å tyckte att det var jätteroligt och for fram som en galning. då insåg vi att det är lappen som hindrar honom på förskolan. han ser ju för det första sämre och dessutom missar han allt snabbt som händer i vänstra synfältet. självklart känns det rätt otäckt och dessutom tråkigt.
det ska dock sägas att ingen på förskolan nånsin sagt något om lappen. de flesta verkar tycka att det är rätt spännande. särskilt som det finns många olika sorters motiv att köpa. de är rätt coola, en del.

för några dagar sedan var vi på ögonmottagningen igen och synen hade förbättras från 50% till 60% på det sämre ögat. helt otroligt! de tycker dessutom att skelningen blivit bättre (själv har jag inte lagt märke till den så mycket alls, förutom när han tittar väldigt skarpt åt något håll och det ena inte hänger med riktigt). jag pratade lite om att Å ju nu ska börja förskoleklass med nya klasskamrater till hösten och att det kanske skulle kunna gå att få möjlighet att använda lappen efter skoltid istället?
då bestämde de att han ska köra på med de här sextimmarpassen som vi gör nu, men samma dag som han börjar skolan i höst ska han få sluta med lappen under vardagarna och bara ha den på helgerna.

detta är helt fantastiskt! trodde aldrig att vi skulle komma hit. och Å blev överlycklig, såklart. även om lappen blivit som en del av honom nu, nästan, är han mer än glad att slippa.

S_tomte
Vår lillebror har blivit fyra! Min bebis är ingen bebis längre. Han älskar att leka bebis dock, så förutom att han är en väldigt stor baby, får vi ganska mycket bebisgos här hemma ändå.

Han är smart och kvicktänkt. Han skojar ofta på ett sätt som jag inte trodde att barn kan. Han kan alla bokstäver och siffror (han har kunnat dem i säkert ett år nu), men det är mer på ett ”tekniskt” plan. Att han känner igen dem, kan skriva dem och kan rabbla. Inte så mycket att han försöker sätta ihop dem ännu, mer än korta ord, typ ”apa”. Häromdagen läste han dock två ord ur en Bamse-tidning, till vår stora förvåning. Han räknar väldigt långt, men försöker sig inte direkt på addition, om vi inte ”driver på” honom lite.

Han pysslar gärna för sig själv. Har nyss börjat med lego och det älskar han nu. Han ritar gärna och det blir mycket monster och dinosaurier. Och en och annan bil.

Och han älskar iPaden. Han är überflink och tar sig an precis allt vi laddar upp. Löser problem och tänker ut. Spelar spelar och spelar. Satte vi inte stopp skulle han hålla på med den jämt. Därför har vi infört ”iPad-biljetter”, precis som de har på förskolan. Två per vecka. S biljetter tar alltid slut. Å har ofta kvar sina när veckan gått …

Han har fortfarande ett jäkla humör. Han kan vara den gladaste ungen i världen, en riktig solstråle, men går något emot blir det inte sällan ett utbrott. Vi gick på ”kurs” i höstas (mer om den någon gång) och där fick vi en del verktyg som vi kan använda och vi tycker nog att utbrotten minskar. Men fy så jobbigt allt kan bli. Och han är rätt bra på att sura demonstrativt. Världens sötaste ;-)

I söndags hade han sitt första kompiskalas. Fem kompisar från förskolan, som också är födda 2010, kom på besök. Däribland bästisen M. De är oskiljaktiga.
Det var såklart såå roligt. Mest fri lek blev det, med ett avbrott för ”dansstopp” till Sean Banan. Efter det blev det glasståg och muffins. Och slutligen fiskdamm. Mycket lyckat, tyckte S. Och vi också.

Vårt stora fina bästa (på delad förstaplats) barn! Älskade älskade unge.

jag är sjukt sugen på att börja blogga igen. vet bara inte riktigt hur jag ska börja.

slut på meddelande.

röda bär (375x500)
går de här att äta, tro?

jag skriver just aldrig om träningen. eller, jag skriver just inte alls nu, i och för sig.
men jo, det går framåt. lååångsamt, men framåt. man skulle väl kunna säga att jag känner mig rätt bränd, så jag är så förbannat feg hela tiden. har harvat på med mina två minuter och tre minuter.

så, igår, när hanna åkt hem och det bara var mest grått och blött ute, gav jag mig ut och tänkte minsann testa att springa tills jag inte vågade längre. sist jag sprang gjorde jag likadant, men då var jag hos mina föräldrar och det var i terräng, så det var inte lika jobbigt för benen. sen råkade jag trycka in paus-knappen i runkeeper, så jag har ingen aning om hur långt jag sprang då.
hur som helst – igår. jag sprang och sprang och sprang. efter tre låtar fegade jag dock och slutade. 1,7 kilometer visade appen på. helt ok, måste jag säga. men sen vågade jag inte springa direkt igen, utan gick i säkert tio minuter innan jag vågade jogga lite smått. då slutade jag kolla hur mycket, men sammanlagt sprang jag säkert 2,5 kilometer iallafall.
jag är såå nöja med mina 1,7 kilometer! formen var så lätt igår. jag hade orkat springa mycket längre, men vågade inte för knät. idag känns det helt ok faktiskt. lite känningar, men det är väl normalt. inte särskilt ont.

tänk om jag är uppe i fem kilometer i höst? jag hoppas så innerligt!

IMG_6708 (2)
T och S hälsar på kaninen ludde

för några timmar sedan vinkade vi av min vän hanna (skulle ha länkat till hennes blogg här, men den är nedlagd) och hennes son T som varit här i helgen. vi sågs en halv dag i vintras när vi var på the avett brothers, men det var en mindre evighet sedan vi sågs riktigt ordentligt, i flera dagar. de kom i fredags och vi har haft en fin helg tillsammans. jag har inte fotat så mycket, men igår blev det lite extra mycket på ett och samma ställe.
en kollega från hannas tidigare blingo-karriär, carolina, bor i närheten av oss och vi blev spontant inbjudna dit när hon insåg att hanna var på besök. eftersom vi faktiskt inte hade gjort upp några planer för helgen nappade vi direkt. de har nämligen djur och förutom att det vore trevligt att träffa henne  igen (jag har träffat henne en gång tidigare) skulle ju barnen gilla detta.
vilken idyll! det är nästan så att man fick ont i magen. de bodde så fint! så härligt, mitt på landet. kanin, grisar, hur mycket odlingar som helst och bara en massa härlig plats för springiga barn. och vuxna för den delen.
när jag kommer till sådana ställen får jag alltid lite ågren över att vi valt att bo i ett villakvarter. även om jag vet varför vi valt det. alltså, tänk att bo sådär. vilken livskvalitet. hon hade bakat underbart fika och vi stannade i flera timmar och pratade och tittade runt. verkligen en lyckad eftermiddag.

när vi kom hem på kvällen fick barnen pannkakor. sen satte vi på ”dumma mej” och hämtade tapas åt mig och hanna (jag hämtade, barnen var inte ensamma hemma ;-) , så vi fick lite egen prattid. satt sedan ute på vår altan i sommarkvällen, när barnen somnat, och pratade vidare till efter midnatt. så mysigt, fint och välbehövligt! idag blev det ett lite vemodigt hejdå, men faktum är att vi nog ses om några dagar igen, då jag och S åker upp till stockholm i några dagar.

toppenhelg, helt enkelt!

IMG_6758 (2)
supernöjda grisar med massor av plats att springa på. jag tycker att det känns jättejobbigt att de här ska ätas upp i vinter, men tänker ändå att en julskinka inte kan leva ett bättre liv än så här.

IMG_6720 (2)
de där kolakakorna var ljuvliga!
och oj, ännu ett foto på S. Å lekte mest med vattenpistolerna … inte lika kul att fota.

IMG_6731 (2)
en liten del av växthuset.

IMG_8165 (2) (500x333)
jag och julie på strandpromenad vid huset på landet

grannens öppna nät stängdes plötsligt och datorn ville inte surfa via min iphone, så mitt bloggskrivande i dalarna fick ett abrupt slut och tydligen skrivandet resten av sommaren också. sommar är det fortfarande i allra högsta grad, men nu är det bäst att skriva ned de bästa minnena så att de finns kvar senare. jag har en tendens att strunta i skrivandes på sommaren.

hur som helst. gotland! i två år har jag och Å åkt ensamma till gotland för att hälsa på våra bloggvänner josefin, oskar, gusten och julie. första gången var på vinst och förlust, men det visade sig vara en riktig lyckoträff. Å och G lekte så himla fint ihop och oskar och josefin visade sig vara de trevligaste människorna på jorden, typ :) så vi gjorde om’et förra året också.
i år var det dock verkligen på tiden att D och S fick följa med också. den här gången planerades resan in redan i mars, just för att vi skulle få med dem. D har bara råd att ta ut typ två veckors semester, så det gäller att planera i tid.

så, en söndag för två och en halv vecka sedan styrde vi bilen mot oskarshamn och sedan upp på färjan mot gotland. vi var framme vid sex och lyckades ta oss (har aldrig haft bilen med förut) till lägenheten bakom kränku som de är så himla gulliga och lånar ut till oss varje gång. där väntade hela familjen med tacos uppdukat. lyx!

vi stannade i tre nätter och hela tiden hängde vi med detta sköna gäng. vi besökte lummelundagrottan, sov över en natt i oskars föräldrars fantastiska hus på landet, högt upp på gotlands västra sidan (nån timma från fårö), håvade småfisk, grillade, badade, spelade spel seeent, drack öl, drack kallbryggt kaffe, pratade, åkte visby turisttåg, lekte, åt surfers-mat (ett måste!), red på ponny, såg solnedgången över galgberget och en massa mer.
barnen leker fortfarande bra, men jag skulle nog säga att de gått över till något som liknar en syskonrelation. dvs en hel massa lek och skratt, men även en del kivandes. det är väl kanske något positivt, att man är trygg i det, skulle jag tro ;-)

onsdag eftermiddag vinkade vi hejdå, då vi skulle ta oss till färjan igen. hoppas att vi ses nästa år igen!

efter detta blev det astrid lindgrens värld för oss, men det får bli ett annat inlägg. förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid.

IMG_7943 (2) (333x500)
lek på gården, första kvällen

häst (375x500)
s (och å) red på basil. lyckligare S är nog svårt att hitta.

IMG_8040 (2) (333x500)
ensam morgonpromenad vid stugan. helt overkligt.

IMG_8054 (2) (500x333)
samma promenad

IMG_8173 (2) (500x333)
julie har håvat in något

IMG_8081 (2) (333x500)
lek på landet

bad (375x500)
badpojkar vid bungeviken

tåg (375x500)
oklippt S på turisttåget

IMG_7289 (333x500)

IMG_7323 (334x500)

IMG_7364 (333x500)

idag har vi varit i fäboden igen. fikat med fina människor, plockat smultron och doppat fötterna. jag. de andra badar. jag har en märklig allergi mot insjövatten, så jag får nöja med mig att bara gå i en bit.
idag har det varit en helt otrolig sommardag. i morgon blir det regn. vad vi ska hitta på då har jag ingen aning om. det ska inte regna på semester i dalarna ;-)

i kväll är det ett år sedan S fick en anafylaktisk chock efter att han ätit cashewnötter. vi fick åka akut med ambulans och blev inlagda på falu lasarett. jag kom på det igår natt, eftersom det var lördagen efter midsommar som vi fick åka in. fy så läskigt det var. och så himla konstigt att det ”bara” är ett år sedan. på ett sätt känns det som igår – särskilt när vi är här, i samma lägenhet, där det hände, men samtidigt känns det som att han haft den där allergin i en evighet.
då kändes det som jordens projekt att behöva läsa på alla innehållsförteckningar. det kändes som att vi aldrig mer skulle våga äta ute, utan att vara livrädda för att han skulle svullna igen och sluta andas.

men nu gör vi det, utan större problem. vad han inte kan äta har vi någorlunda koll på. framförallt har han koll och accepterar läget. han minns fortfarande ”bollarna på ögat” och vill aldrig var med om det igen. även om det innebär att han sällan får äta choklad och glasstrutar spontant ute. bara inplastade saker, som inte kan ha blivit kontaminerade.
sen Å blev glutenintolerant har vi inte ens tittat åt lösgodiset, t.ex. det som var så roligt innan – när de fick välja x antal godisar att plocka, till lördagsgodiset.

glad att det är ett år sedan och hoppas att vi aldrig behöver vara med om det igen. vi bär alltid omkring på hans lilla necessär med antihistamin, betapred (kortsion) och en adrenalinpenna, men hittills har vi inte *peppar peppar* behövt använda något av det under året som gått.
puh.

IMG_7055 (333x500)

vi är i dalarna och har det gött. idag har vi haft den här sommarens första lite sämre väder (det började dock aldrig att regna, trots grå himmel), men det har varit härligt ändå. är så glad att vi har detta (en fäbod utanför rättvik, en stuga utanför leksand och en lägenhet mitt i rättvik) att åka till när semestern drar igång. det blir liksom sommarlov bums, då.

bild(10) (376x500)
Å fotograferar. han är riktigt grym på det, faktiskt, för att vara fyra år.

jag har semester! igår sa jag tack och hej till mina arbetskompisar och det kändes smått overkligt att säga ”vi ses den 5 augusti”. jag har verkligen nästan ett helt sommarlov! sex och en halv vecka.
barnen var helt uppspelta över detta också. tänk att vara lediga så länge!

idag började vi ledigheten (vi = jag och barnen. D måste jobba …) med att åka till en av mina bästa kompisar, B, och hänga i deras trädgård. hennes yngste är 10 månader äldre än Å och de leker så himla bra. S hänger på han också, så gott han kan, men är inte alltid välkommen, tyvärr.

första dagen avverkad. många många kvar :-)

next ›